Transiteringsdeklarationer: T1, T2 och den slutliga destinationen

Tullstatusen avgör förfarandet

T1 används generellt för icke-unionsvaror; T2 används vid relevanta förflyttningar av unionsvaror. Avsändningslandet enbart fastställer inte varornas tullstatus. Vi behöver befintliga handlingar, rutt och avsedd bestämmelseort för att tillsammans med det ansvariga tullombudet avgöra vilket förfarande som är lämpligt.

Ha koll på vem som bär ansvaret

En transitering har en ansvarig part, kan kräva en garanti samt har en bestämmelseort och tidsfrist. Transportören behöver transiteringsreferensen och instruktioner. Varorna måste anmälas eller tas emot enligt tillämpligt godkänt förfarande. En kvitterad lagerleverans är inte automatiskt ett bevis på att transiteringen har avslutats.

Planera nästa tullförfarande

Transitering skjuter upp relevanta importavgifter under transporten; det gör inte varorna skattefria. På bestämmelseorten måste varorna hänföras till nästa överenskomna förfarande, såsom importdeklaration eller ett annat godkänt tullarrangemang. Bekräfta tullkontor eller godkänd mottagare innan fordonet avgår.

Koppla transiteringen till gränsinformationen

För norska gränspassager på väg via Digitoll hör transiteringsreferensen hemma i relevant sändningsinformation. Vem som slutför förfarandet beror på om det avslutas vid gränsen eller på en godkänd destination i inlandet. Vi bekräftar denna ordningsföljd som en del av offerten i stället för att behandla T1 som ett generiskt extradokument.

Innan varorna skickas